Ja, det har varit några tunga dagar nu.
Var med Levis på höftledsröntgen som ledde till mycket mycket mera.
Först hans kroniska öronirritation, örontvätt som så många gånger förut plus cortisonbehandling. Sen hans öga.
Hans vänstra öga har sett mystiskt ut länge, väldigt länge. Många har sagt typiskt flat, dom ser ut så, så jag har inte tänkt så mycket på det.
Men rådfrågade ändå veterinären.
Oj oj måste opereras direkt.
Hans tårkörtel såg inte bra ut.
Operationen var inte så komplicerad innan dom börjat men blev det innan den var klart. Dom hittade en cysta som måste analyseras, godartade var svaret, tack och lov.
Hans ena pupill var mindre än den andra plus att han hade mycket lågt tryck på ögat.
Dom hittde ett sår på hornhinnan som han förmodligen har haft länge
och det vill inte läka.
Just nu är statusen vila, tratt och koppelpromenader, vilket min svarta inte gillar kan jag säga.
Han älskar att springa mycket, fort och länge och nu har vi bara förflyttat oss i koppel en längre tid.
Fy fy vad tråkigt säger Levis.
Ibland kan jag känna. Har jag inte fått min beskärda del av sjuka hundar?????
Återbesök på tisdag, då hoppas jag att det gått åt rätt håll
och att medicinerna gjort verkan.
Vill bara släppa honom lös så att han får springa, springa, springa........
Hur kan en hund vara så snäll med såna smärtor. Jag jobbar på ögonkliniken så jag vet hur jobbigt det är, och vad ont det gör.........
Snälla fina lakritsprinsen!!!